Zero Limits

De flesta studenter i En Kurs i mirakler har nog redan hört talas om ho'oponopono, förlåtelse- och försoningstraditionen från Hawaii. Metoden presenteras på lättfattlig engelska i boken Zero Limits av Joe Vitale .

Self-I-dentity ho’oponopono, som den variant vi här kommer i kontakt med kallas, bygger på ett totalt ansvarstagande för världen som en bild av det egna sinnet. När något upprör en, tar man det genast till “det gudomliga” och ber om en korrektion, av det underliggande “fel” som man själv inte kan se.

När man upplever ett problem, vare sig det är “därute” eller upplevt i en själv, så går man genast in i ho’oponopono-processen genom att säga

- Jag älskar dig.

Man säger “Jag älskar dig” till det Gudomliga. Syftet med det första momentet är säkerligen att öppna upp Gudskontakten för att helandet ska bli möjligt.

Nästa steg är att se på det upplevda problemet och säga till det Gudomliga.

- Jag är hemskt ledsen över det här (på engelska: I’m sorry).
- Förlåt mig!

Sedan avslutar man med det viktiga:

-Tack!

I och med tacket, överlämnar man problemet och problemets orsak till det Gudomliga för åtgärd. Det man tackar för är att orsaken till problemet, som är gömd för en, görs ogjord.

Metoden innehåller som synes ett moment av ånger (“Jag är hemskt ledsen.”) och ett moment där man ber [Gud] om förlåtelse. Båda delarna är på sätt och vis främmande för Ekim-studenten, men jag tror de flesta kan lägga in en mer Ekim-relevant betydelse i de stegen, som gör att man ändå kan använda metoden. Man kan till exempel se på ångern som ett uttryck för ansvarstagande för det ursprungliga valet (att tro på separationstanken). I bönen om förlåtelse kan man till exempel lägga innebörden att man ber om att få se ljuset nu, trots att man tidigare valt mörkret.